“De vill ju bara bli Zlatan”

Jag lyssnade jag på en paneldiskussion om ungdomars psykiska hälsa där medverkande var beslutsfattare i både kommun och näringsliv. Frågan om ungas mående avfärdades med det vanliga narrativet:

“Unga idag vill bara ha, inte ge. De vill bli influencers. De vill bli Zlatan. Ingen vill anstränga sig.”

Den bilden är både föråldrad och felaktig. Varken forskning eller ungas egna röster stödjer den. Enligt Folkhälsomyndigheten är de två största orsakerna till ungas ökade psykiska ohälsa:

1.    Skolstress

2.    Ett allt mer komplext arbetsliv.

Det är faktorer som vi vuxna, speciellt beslutsfattare i kommun och näringsliv, inte ungdomarna själva, är ansvariga för. Ta agens, läs på, lyssna in och tala ur kunskap.

Det farliga är inte att någon uttrycker en personlig åsikt. Det farliga är när den åsikten får ersätta fakta. När vuxna i maktpositioner pratar om unga utan kunskap, riskerar vi att förstärka fördomar istället för att skapa lösningar, i värsta fall tror de unga på de vuxnas sanning. Dessutom saknas ofta ungas egna röster i dessa sammanhang. De får inte beskriva sina erfarenheter eller behov. I stället blir de karikatyrer som vuxna kan tycka till om – men inte lyssnar på.

Vi vuxna behöver utbildning i hur unga faktiskt mår, tänker och lever. Unga idag är inte lata eller bortskämda. De är en generation som försöker navigera i en snabb, krävande värld – ofta utan vuxna som förstår deras förutsättningar. Om vi på allvar vill förbättra ungas psykiska hälsa måste vi börja där problemet faktiskt finns: i vuxenvärldens okunskap och i förlängningen brist på ansvarstagande.