Att stå ut med att vara kass.

En avdelningschef höll ett föredrag inför sina kollegor. Det gick riktigt dåligt. Efteråt satte hon sig på sitt kontor då stack en kollega in huvudet genom dörren och sa:

“Du, alla kan vara duktiga. Men få står ut med att vara kassa.”

När jag hörde den historien tänkte jag – det där är ju genialt. För det är så enkelt: Om vi lär oss att stå ut med att vara kassa ibland, så minskar intensiteten i rädslan för att misslyckas och skammen över att inte vara perfekt.

Vi pratar ofta om perfektionism som något fint. Men i praktiken är den ofta raka motsatsen: en broms. Viljan att vara den där perfekta ledaren, gör att vi håller igen. Vi vågar inte försöka – för tänk om vi inte når upp till vår illusion om den perfekta ledaren. Så börjar vi jämföra vi oss med andra, som vi tror är bättre. Som verkar ha “det där” vi själva saknar. Men ledarskap handlar inte om titeln på dörren. Det handlar om vilken effekt du har på människor runt dig.
Livet händer förstås – sjukdom, stress, privata kriser. Det är inte ditt ansvar som ledare. Men i det stora hela speglar välmående team ofta ett ganska lyckat ledarskap. Ett ledarskap som tillåter människor att vara både duktiga och kassa – och ändå känna sig trygga. Du kan faktiskt ta tempen på ditt ledarskap genom att se hur din grupp mår. Trivs de? Vågar de testa nytt? Har de misslyckats och rest sig igen?

När man börjar göra något nytt, eller försöker förändra ett beteende, så känns det obekvämt. Ofta väldigt obekvämt. Men efter ett tag händer något. Först är det en stor grej – att till exempel hålla en presentation igen, trots att det gick dåligt sist. Men tredje eller fjärde gången? Då känns det inte lika farligt längre. Det är just det som är effekten av att stå ut med att vara kass. Det obekväma tappar sitt grepp när vi fortsätter utsätta oss för det. Förändring känns – tills den inte gör det längre

Så här är det: Alla kan bli duktiga. Alla kan träna, öva, repetera. Men alla står inte ut med att vara kassa och sätter då upp hinder till utveckling. Och det är just där skillnaden ligger. För när du klarar av att vara dålig en stund, finns det plötsligt inte särskilt många hinder kvar.